Publicerad

Gotlamm i Bosnien del 2.

Nu har det gått ett bra tag sedan denna reseberättelses första del kom, men en höst fylld av lamning och andra sysslor har inneburit att andra prioriteringar har fått göras. Nu är dock berättelsen färdig och här kommer den.

På torsdag morgon åkte vi direkt efter frukost till resans huvudmål, Donnia Skinns beredningslokaler i Bugojno. Vi delades upp i två grupper och fick under ledning av Katarina och Filip en rundvandring i berederiet. Vår grupp gick med Katarina och började i beredningens sista del samt fick en visning av deras sidoverksamheter.

Delar av berederiet sett uppifrån.

Vi inledde i sömnadsverkstaden där vi fick se de duktiga sömmerskorna i arbete. Dels lagas alla skinn som fått någon skada med sömmar på lädersidan som även vid stora skador är så perfekt gjorda att de ytterst sällan kan skönjas från ullsidan. Utöver detta traditionella arbete på ett berederi har Donnia även på senare tid börjat legosy diverse skinnprodukter till olika kunder i Sverige och runt om i Europa. Allt från västar och tofflor till vantar och kuddar sys på beställning och att se dessa duktiga hantverkare ”in action” var verkligen roligt.

Vidare gick vi till färgningsavdelningen där både läder (mocka) och ull kan färgas i regnbågens alla färger. Donnia har även de senaste åren byggt upp en tovningsverkstad där man tovar ull och bygger ihop ulltomtar åt en stor kund i Sverige. Det sista vi tittade på under den första delen med Katarina var det nya reningsverket som invigdes 2016. Med denna investering blev Donnias berederi i Bosnien Europas och antagligen hela världens modernaste och mest miljöanpassade berederi. De kromsaltrester som renas i processen blir endast en liten massa som tas om hand av ett företag i Österrike som kan återanvända det. Annars går vatten så rent att det kan drickas ut från reningsverket när processen är klar, otroligt imponerande och även väl tilltaget för eventuell framtida expansion.

Rundtur i reningsverket

Nästa runda blev med Filip som visade oss alla steg i beredningen. Den börjar med att skinnen slungas i en centrifug för att få bort smuts och saltrester från dem, sedan klipps ullen grovt i en så kallas våtklipp. Efter detta ”fläskas” skinnen vilket innebär att man skär bort alla senor och fettrester från huden i en maskin. Efter fläskningen går de ner i stora blandarkar som påminner om gigantiska betongblandare, här snurrar skinnen ihop med kromsalter och vatten i flera dagar och det är alltså här själva garvningen sker. Efter garvningen centrifugeras skinnen och efter det hängtorkas de i ett stort torkskåp för att sen spännas upp på en plantork där de sträcks ut och torkas helt torra.

Efter torkning kardas skinnen i en maskin för att sen centrifugeras igen för att de skall återbinda sin lock efter kardningen. Lädersidan slipas sedan mjuk och len på slipstenar och slutligen så klipps ullen till önskad längd i en maskin och man skär till kanterna för att få bort eventuella ojämnheter och tråkiga former.

Lädersidan slipas.

Ett otroligt intressant besök var där över och vi förundras över hur mycket kunnande som ryms inom företagets fyra väggar och det var fascinerande att se hur mycket handpåläggning som krävs vid varje moment på varje enskilt skinn. Varje del i processen utförs med skicklighet och precision men även med ett stort mått yrkesstolthet från alla inblandade.

Efter rundvandringen i berederiet åkte vi vidare upp i bergen till en av Titos gamla jaktstugor. Här skulle vi under eftermiddagen få uppleva en traditionell bosnisk grillfest tillsammans med hela personalstyrkan på Donnia. Mängder av mat och dryck, helgrillade lamm och traditionella rätter serverades till sång och dans. Vackert väder och en storslagen omgivning gjorde sitt till och innan vi visste ordet av var det sen kväll och dags att åka hem till hotellet. En magisk dag på alla sätt var till ända och vi somnade alla ovaggade tillbaka på hotellet.

Platsen för eftermiddagens bosniska grilfest.

Fredagen var dag för hemresa och efter frukost började bussresan mot Sarajevo. Väl framme fick vi tillfälle att besöka en mysig park där vi fikade och njöt av lugnet. Vidare till Tunnel of Hope där vi fick en guidad rundtur i museumet och fick höra oerhört hemska berättelser om kriget av en ung man som växt upp under Serbernas belägring av Sarajevo. Intressant men hemskt besök och det var fler än en av oss som hade svårt att hålla tårarna borta. Vi hann även se en del av Sarajevos gamla stad där vi hann äta lunch innan vi åkte vidare till flygplatsen och resan hem till Stockholm.

Ett stort tack till Donnia skinn och familjen Ugrinovski som tog med oss på denna fantastiska resa. Vi ser fram emot att återvända till Balkan som trots att det upplevt tre stora krig på mindre än 100 år är ett område med otroligt trevliga människor och storslagen natur.